Jag har ju fått ta en paus i att sticka i flera år efter att ha fått en muskelinflammation i handleden (väldigt träligt!). Men nu gav jag fasiken i att vänta längre på att få sticka och bestämde mig för att ta upp det igen. Så med hjälp av att ställa klockan så den piper när jag måste sluta så jag inte går över styr i stickglädjen och överanstränger mig igen håller jag sakta men säkert på att sticka en cardigan i bästa 40-tals stil. En liten stund om dagen så är säkert handledsmusklerna med på noterna igen. Det är bara att hålla tummarna för att det funkar.
Jag fick nämligen den här fina lilla stickboken från -47 av hemslöjdskonsulent-Mia (tusen tack Mia!) och den fick mig att inse att jag måste ta tag i det där med stickandet igen. Dessutom pockade behovet av en senapsfärgad kofta allt starkare. Länge har jag varit förälskad i Solanahs finfina kofta och det är allt på tiden att jag skaffade mig något liknande eftersom jag ändå gått och suktat över senapsgult och gyllene ockra-toner hur länge som helst nu.
Jag tog fram lite tvåtrådigt garn av finull som vi hade i lagret och sedan färgade jag det i en djup gulockra. Jag fastnade för den här modellen som efter lite modifieringar i mönstret fick bli mitt kommande höst-projekt. Än så länge har jag bara kommit till nederkantsmudden och trots att jag är ivrig får jag ge mig till tåls och sticka ytterst lite i taget. Det är rackarns roligt i vilket fall som helst och när den är färdig finns det ju hur mycket kul att sticka som helst. I den lilla stickboken fanns det mycket barn-mönster men även en del pärlor för den som gillar vintage-stil. Vad sägs om de här till exempel?
Man kan ju inte ha nog med koftor det är ju ett som är säkert och en hätta med matchande scarf går ju inte av för hackor heller….
/After taking a long break in knitting due to an inflammation in the wrist-muscles I finally decided to end the break and try to knit again. I just couldn’t resist after I got this lovely knittingbook from -47 from a friend. So with a timer that keeps me from knitting to long at a time to spare the wrists I have slowly started to knit a cardigan. I have been craving a mustard cardigan for a long time beeing totaly smitten in Solanahs lovely homemade one. So I took some nice and soft 2-ply finewool from our stock and dyed it in a deep ockra yellow. The color turned out exactly the way I wanted it. It will be a long project over the autumn and winter I suspect and I hope the wrists will keep on getting better so I can keep on knitting without pain…. I would love to make this sporty cardigan with flowerpattern and that bonnet was quite spiffing as well…/
