Jag älskar saker som har en historia och igår när vi besökte tant Sonja gav hon mig de allra finaste presenterna och en rejäl dos av släkthistoria och jag hade en alldeles, alldeles underbart trevlig lördag.
Den här broschen var det alla flickor ville ha när hon gick i skolan under slutet av 40-talet. Hon önskade sig en av hela sitt hjärta och så en dag fick hon en. Även om de inte var en välbärgad familj och det var en ansträngd ekonomi överlag i Sverige åren efter kriget hade hennes mamma sparat ihop och köpt den lilla fjärilsbroschen till sin dotter. Så otroligt roligt att få äran att bära den och veta om den historien.
Det här halsbandet var Sonjas mammas, men hon kom inte ihåg när eller var det köptes men förmodligen är det ett 20-tals eller möjligen 30-tals smycke. Otroligt fint är det iallafall och det kommer passa utmärkt att bära om halsen vid lite finare tillfällen.
Så kommer det allra finaste. Det här fick Soja på sin femårsdag av en gammal dam inom släkten som inte hade egna barn. Ett skirt smycke med citriner. Otroligt sött och jag kommer älska att använda det. Jag tog faktiskt på mig det med en gång i går och det passade ypperligt med dagens utstyrsel som av en händelse råkade gå i gulockra toner.
Som om inte det underbara halsbandet vore nog hade lappen som tant Selma skrev till Sonja sparats. Året var 1937 och jag riktigt känner historiens vindar när jag öppnar den lilla asken och tittar på lappen och halsbandet. Åh, så fint!
/I love things with a history and yesterday when we visited aunt Sonja she gave me the most wonderful presents. The first is a butterflybroach that was the thing all girls wished for in the later years of the 40s. She of course wished for one too and eventhough her family wasn’t wealthy by no means (things where hard after the war years) her mother saved up to buy her the brooch. The next thing is a necklace that was her mothers, probably a 20s or 30s piece and I just love the design of it. And so the very best thing, another necklace with citrin-stones. It was a gift to Sonja on her 5th birthday from an aunt in the family that didn’t have children of her own. She had even saved the little note that Selma wrote back in 1937. I really feel the times of past when I open up the little box and look at the lovely necklace and the little note that goes with it. Lovely!!/
